En riktig hockeyhelg!

Efter en helg i hockeyns tecken med inte mindre än 21 timmar livehockey från både ishallen, tv och datorn, då har jag inte räknat med samtal, twittrande, sammandrag och highligts, så tänkte jag sammanfatta detta i bloggen. Hockey är livet! All hockey är ju skoj på ett eller annat sätt.

 

Mitt hjärtelag över allt annat, Rangers, spelade försäsongsmatch mot Blackhawks. Då är det blod svett och tårar. Jag analyserar spelet, spelare, lagledning och fullständigt läser sönder internet på nyheter och händelser kring laget. Jag sitter på nätterna och får kämpa för att behärska mig för att inte väcka grannar när Rangers kvitterar sent i matchen eller avgör i OT. Någon kompis jävlas: ”Lunkan är schluuut! Släppte ju 4 lätta i natt.” Jag får mord i blicken och pulsen höjs till icke hälsosamma nivåer. Jag vet inte vad det beror på men jag älskar Rangers, och när någon som inte är lika insatt eller inte såg matchen förolämpar laget, och i samma stund mig, så grovt kan jag inte hålla mig lugn alla gånger. Men det ingår i sporten, trashtalket. Jag älskar själv trashtalk lag och supportrar emellan. Det finns inget roligare innan en viktig match än att gå en omgång på twitter, gärna mot Flyers-, Devils- eller Islandersfans. Man får bita tuggmärken i tungan och försöka intala sig att ”Det är ju bara sport. Inte hela världen.” Men för mig är hockeyn hela världen många gånger.

 

Mitt hjärtelag nummero 2 som är Modo hockey spelade 2 matcher i helgen Frölunda fick vi stryk mot för att sedan vända hem och ta en grymt skön seger mot Leksand på hemmaplan. Jag älskar Modo. Men inte till samma nivåer som Rangers. Jag blir glad om vi vinner. Nere om vi förlorar. Trashtalket finns där. Jag läser mycket om laget och försöker hålla mig uppdaterad vad som händer kring klubben. Känslorna finns där men man kan likna dem vid en lätt bris i förhållande till mina mer stormiga känslor för Rangers. Dessutom såg jag i helgen SHL-mötet mellan Örebro och Djurgården. En avslagen historia som blixtrade till på slutet när DIF vänder underläge 4-1 till 4-4 på 1min o 27sek! Hockey är konstigt och samtidigt så fantastikt!

 

Det vart en hel del tittande på fulsreamer från SM Liiga och KHL, för... Ja... Det var det som fanns tillgängligt just då. KHL har växt sig starkare och där kan det spelas riktigt underhållande matcher. För första gången kollade jag på hockey från SM Liiga. Inte illa! Det är kul att man kan upptäcka nya ligor och jag ska försöka ta mig an att se någon match från Storbritanniens högstaliga under säsongen. Ibland måste man bara ha sin hockeyfix.

 

Jag tillbringade en del av timmarna på årets länscup i både Råsshallen och på Lindehov. Då var det en annan kärlek till hockeyn. Jag utnyttjade tiden i ishallen att jobba med unga domare som dömde cupen. Det är en speciell känsla man får i kroppen när man får se killarna växa som domare och i viss mån även som individer och man vet att dom har tagit till sig de synpunkter och råd som man gett dem. Det bjöds också på roliga hockeymatcher! Oj vilka lirare det finns bland 12åriga tjejer och killar! Den glädjen som (för det mesta) omger en u13-match. Hockeyföräldrar som hejar på. Alla eldsjälar som jobbar för att få cupen att bli en trevlig tillställning för både lagen, funktionärer och åskådare. Magiskt på sitt egna vis. Men det finns tyvärr den där lilla procenten som tar udden av det hela. Det kan vara vem som helst men i detta fallet var det en ledare för ett lag som jag inte kommer nämna vid klubbnamn. Han har mage att skälla ut en 12årig kille för att han inte rensar zonen med kontroll. Killen slog alltså en icingpuck i en för honom stressad situation istället för att passa den till lagkamraten i mittzon. FÖR-JÄV-LIGT! I u13 spelar man för att ha kul. Man coachar för att se till att ungarna har kul. Man går som förälder, syskon, mor eller farförälder för att man är stolt över ”sin” spelare i laget, man bidrar med en positiv attityd och hejar på sitt lag. Men man skäller absolut inte ut en tjej eller kille som knappt än hunnit fundera ut vad offside egentligen är inför en hel ishall. Vad lär sig spelaren av det? Hur kan man förvänta sig att spelaren går ut i nästa byte och ger allt när denne, fortfarande med utskällningen i färskt minne, kommer göra allt för att inte göra fel? Hur kan man räkna med att spelaren ens vill spela nästa match, cup eller för den delen, säsong? Dessa idioter önskar jag att klubbarna kunde ha kurage nog att ställa sig upp mot och säga ”Nej. Vi vill inte att du coachar vårat u13-lag. Du kan jättegärna bli med i a-laget eller j20, där saknas det materialare. Men som representant för vår ungdomshockey är du fel person.”

För att återgå till glädjen så kommer jag att bjuda på lite bilder från cupen nedan för den som är intresserad. Var så god!

 

 
 
 

För att knyta ihop säcken så vill jag än en gång påpeka hur mycket jag älskar hockey. En av mina största kärlekar i livet. Hockey är kul! Det är bara lite olika kul i olika sammanhang. Och grattis Valbo till segern i Länscupen u13 2014! Bra jobbat!

 

Finns där funderingar, frågor eller älskar du liksom jag hockey? Jag finns på twitter och jag är inte farlig. @j00k3

 

Jocke


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0