Varför Stepans skada kan vara bra för Rangers.
Nu kanske ni tror att jag varit å tullat på flaskan men jag är helt allvarlig med den rubriken.
Som ni kanske har läst så har vår tänkta 1a center, Derek Stepan, brutit benet på träningslägret och kommer att missa upp till 4 veckor av grundserien. Jag reagerade såklart med att tänka ”FAN!” som man ju gör när ens 1a center går sönder. Men efter ett par dagar började jag tänka lite mer på det hela och nedan ska jag lite kort förklara varför Stepans skada kan göra nytta för Rangers.
Hittills har vi fått läsa rapporter som säger att Rangers saknar djup på centerplats. Jag är ämnad att hålla med. Att då förlora sin 1a center är inte på något sätt optimalt.
MEN, genom Stepans skada så kommer det öppna upp för spelar längre ner i hierarkin att faktiskt kliva upp ett eller två steg och visa upp sig för lagledning och scouter.
Som det var tänkt skulle Brassard spela 2a-fiolen efter Stepan. Miller har byggt på sig en hel del muskler och ser numera ut som en man, samtidigt som han visat i försäsongsmatcherna att poletten verkar ha trillat ner och att han är redo för att ta en plats i Rangers. Miller lirar 3e-linan. Därefter har vi en slitvarg i Dominic Moore som kan vara den bäst lämpade 4e center som Rangers har i organisationen. Med Stepan ur spel så får Brass och Miller speal 1a respektive 2a-lina. Moore gör sitt jobb i 4e-linan så han behåller vi där. 3E-linan? Den ska det krigas om. Och dom som kommer kriga om den platsen är i mina ögon Lombardi, Lindberg och i viss mån Mueller. Säg att Lombardi kliver upp och axlar rollen bra, och så får Lindberg chansen, han får spelet att fungera och visar att han klarar av NHLhockey. Helt plötsligt så finns det 2 centrar som kan kliva in och axla en roll i en 3e-lina utan större svårigheter. Då har vi helt plötsligt ett rätt så bra djup på centerplats.
Brass och Miller då?
Här får de bägge chans att visa upp sig och ta ett steg ytterligare i utvecklingen när de ”ostört” kan spela högre upp i kedjehierarkin än vad de egentligen borde.
Om detta slår väl ut så kommer coach Alain Vigneault att ha 6 ev. 7 kapabla centrar att välja mellan för att få det att fungera med folket på kanterna, och det samtidigt som några unga killar kan få chansen att prova på hetluften på riktigt och visa vad de går för i världens bästa liga. Det är aldrig fel för ynglingar att få se vad det egentligen handlar om.
Det var lite tankar till hur man kan dra fördel av Stepans skada. Självklart är det inte roligt att han blir borta så pass länge då jag tror han hade kunnat hjälpa till mycket, men jag är en positiv jävel.
Tankar och funderingar kring detta? Jag finns på twitter. @j00k3
Jocke
En riktig hockeyhelg!
Efter en helg i hockeyns tecken med inte mindre än 21 timmar livehockey från både ishallen, tv och datorn, då har jag inte räknat med samtal, twittrande, sammandrag och highligts, så tänkte jag sammanfatta detta i bloggen. Hockey är livet! All hockey är ju skoj på ett eller annat sätt.
Mitt hjärtelag över allt annat, Rangers, spelade försäsongsmatch mot Blackhawks. Då är det blod svett och tårar. Jag analyserar spelet, spelare, lagledning och fullständigt läser sönder internet på nyheter och händelser kring laget. Jag sitter på nätterna och får kämpa för att behärska mig för att inte väcka grannar när Rangers kvitterar sent i matchen eller avgör i OT. Någon kompis jävlas: ”Lunkan är schluuut! Släppte ju 4 lätta i natt.” Jag får mord i blicken och pulsen höjs till icke hälsosamma nivåer. Jag vet inte vad det beror på men jag älskar Rangers, och när någon som inte är lika insatt eller inte såg matchen förolämpar laget, och i samma stund mig, så grovt kan jag inte hålla mig lugn alla gånger. Men det ingår i sporten, trashtalket. Jag älskar själv trashtalk lag och supportrar emellan. Det finns inget roligare innan en viktig match än att gå en omgång på twitter, gärna mot Flyers-, Devils- eller Islandersfans. Man får bita tuggmärken i tungan och försöka intala sig att ”Det är ju bara sport. Inte hela världen.” Men för mig är hockeyn hela världen många gånger.
Mitt hjärtelag nummero 2 som är Modo hockey spelade 2 matcher i helgen Frölunda fick vi stryk mot för att sedan vända hem och ta en grymt skön seger mot Leksand på hemmaplan. Jag älskar Modo. Men inte till samma nivåer som Rangers. Jag blir glad om vi vinner. Nere om vi förlorar. Trashtalket finns där. Jag läser mycket om laget och försöker hålla mig uppdaterad vad som händer kring klubben. Känslorna finns där men man kan likna dem vid en lätt bris i förhållande till mina mer stormiga känslor för Rangers. Dessutom såg jag i helgen SHL-mötet mellan Örebro och Djurgården. En avslagen historia som blixtrade till på slutet när DIF vänder underläge 4-1 till 4-4 på 1min o 27sek! Hockey är konstigt och samtidigt så fantastikt!
Det vart en hel del tittande på fulsreamer från SM Liiga och KHL, för... Ja... Det var det som fanns tillgängligt just då. KHL har växt sig starkare och där kan det spelas riktigt underhållande matcher. För första gången kollade jag på hockey från SM Liiga. Inte illa! Det är kul att man kan upptäcka nya ligor och jag ska försöka ta mig an att se någon match från Storbritanniens högstaliga under säsongen. Ibland måste man bara ha sin hockeyfix.
Jag tillbringade en del av timmarna på årets länscup i både Råsshallen och på Lindehov. Då var det en annan kärlek till hockeyn. Jag utnyttjade tiden i ishallen att jobba med unga domare som dömde cupen. Det är en speciell känsla man får i kroppen när man får se killarna växa som domare och i viss mån även som individer och man vet att dom har tagit till sig de synpunkter och råd som man gett dem. Det bjöds också på roliga hockeymatcher! Oj vilka lirare det finns bland 12åriga tjejer och killar! Den glädjen som (för det mesta) omger en u13-match. Hockeyföräldrar som hejar på. Alla eldsjälar som jobbar för att få cupen att bli en trevlig tillställning för både lagen, funktionärer och åskådare. Magiskt på sitt egna vis. Men det finns tyvärr den där lilla procenten som tar udden av det hela. Det kan vara vem som helst men i detta fallet var det en ledare för ett lag som jag inte kommer nämna vid klubbnamn. Han har mage att skälla ut en 12årig kille för att han inte rensar zonen med kontroll. Killen slog alltså en icingpuck i en för honom stressad situation istället för att passa den till lagkamraten i mittzon. FÖR-JÄV-LIGT! I u13 spelar man för att ha kul. Man coachar för att se till att ungarna har kul. Man går som förälder, syskon, mor eller farförälder för att man är stolt över ”sin” spelare i laget, man bidrar med en positiv attityd och hejar på sitt lag. Men man skäller absolut inte ut en tjej eller kille som knappt än hunnit fundera ut vad offside egentligen är inför en hel ishall. Vad lär sig spelaren av det? Hur kan man förvänta sig att spelaren går ut i nästa byte och ger allt när denne, fortfarande med utskällningen i färskt minne, kommer göra allt för att inte göra fel? Hur kan man räkna med att spelaren ens vill spela nästa match, cup eller för den delen, säsong? Dessa idioter önskar jag att klubbarna kunde ha kurage nog att ställa sig upp mot och säga ”Nej. Vi vill inte att du coachar vårat u13-lag. Du kan jättegärna bli med i a-laget eller j20, där saknas det materialare. Men som representant för vår ungdomshockey är du fel person.”
För att återgå till glädjen så kommer jag att bjuda på lite bilder från cupen nedan för den som är intresserad. Var så god!
För att knyta ihop säcken så vill jag än en gång påpeka hur mycket jag älskar hockey. En av mina största kärlekar i livet. Hockey är kul! Det är bara lite olika kul i olika sammanhang. Och grattis Valbo till segern i Länscupen u13 2014! Bra jobbat!
Finns där funderingar, frågor eller älskar du liksom jag hockey? Jag finns på twitter och jag är inte farlig. @j00k3
Jocke
Spelarkoll NYR-CHI 140926
Jag ber om ursäkt för den sena rapporteringen men gårdagen gick i hockeyns tecken då jag först begav mig till den lokala ishallen där det spelas cup för att coacha lite unga domare. När jag kom hem så fortsattes det med att följa hockeyn i KHL och SM Liiga. Eftermiddagen började med ÖHK – DIF och avslutades på kvällskvisten med Modo – LIF. Sammanlagt 9,5 timmar hockey. Och då har jag inte räknat in sammandrag och highligts i det. En bra dag.
Natten mot lördag gästade Rangers Chicago för att drabba samman med Blackhawks i en försäsongsbatalj. Överlag spelade Rangers en lugn och sansad hockey och gjorde en riktigt bra match. Rangers vann för övrigt med 4-1. Här ska jag bjuda på lite iakttagelser som jag gjorde under de 2 perioder som jag orkade vara vaken och se på. Jag har valt spelare som jag tykckte stack ut ur mängden på ett eller annats sätt och ger min kommentarer kring dessa.
Ryan McDonagh – Inger ett lugn och självförtroende. Varsam med pucken, behåller den innom laget och finfina första pass från egen zon.
Rick Nash – Ser ut som om han har gjort sin försäsongsträning. Såg vass ut om än ringrostig. Mycket fin framspelning till Duclair på 2-0 målet.
Dominic Moore – Ser starkare ut än förra året. Verkar också ha haft en bra sommar.
J T Miller – Backar upp sitt stabila spel från första matchen med en ytterligare stark match. Ser ut som om han fattat vad som gäller i NHL. Kan ha spelat till sig en plats i Rangers alla redan.
Oscar Lindberg – Lugnt och sansat. Gör 1-0 målet. Gör inte bort sig men sticker inte ut märkvärdigt heller.
Nick Tarnasky – Kan bomba på med knytnävarna. Visade detta på stackars Bass i Blackhawks. Fysisk.
Henrik Lundqvist – Speade riktigt bra. Kan med lite tur ha spelat sig till en plats i NHL. Snabb och ingav självförtroende.
Anthony Duclair – Hej hå! Här har vi en blivande sniper i NHL. Grabben är bara 19 år men som han spelar! Bra instinkter. Spelet med pucken är näst intill lysande. Har endel kvar att lära i spelet utan pucken dock. Kan ev. få spela sina 9 provmatcher när säsongen drar igång.
Mats Zuccarello – Hade svårt att få till det. Såg lite seg och ringrostig ut.
Dylan McIllrath – Tog en fight. Meeh...
Connor Allen – Gjorde det för svårt för sig och stressade genom situationerna. Såg överladdad ut.
Det var allt jag hade att bjuda på och då såg jag inte 3e perioden.
Jocke
20 spelare får lämna träningslägret,
12 spelare till AHL: Troy Donnay, Michael Kantor, Nickolas Latta, Paxton Leroux, Chris McCarthy, Richard Nejezchleb, Logan Nelson, Josh Nicholls, Sam Noreau, Mackenzie Skapski, Michael St. Croix, och Andrew Yogan.
6 spelare till respektive juniorlag: Ryan Graves, Brandon Halverson, Keegan Iverson, Ryan Mantha, Adam Tambellini, och Daniel Walcott.
2 spelare frigörs från sina try-outs: Nathan Burns och Dallas Valentine.
Jocke
Varför senarelagd start av SHL är en bra ide´
Hockeysverige.se skriver idag lite om hur SHL ska öka publiksnittet inför nästa säsong, speciellt på höstkanten. Som hockeysverige.se rapporterat så ska antalet matcher i SHL minska till nästa säsong från 55 till 52 omgångar. I samband med detta skall också starten av SHL skjutas fram. För mig kan detta vara bland de bättre beslut som SHL tagit i deras utveckling att bli en attraktivare liga för åskådarna.
För mig så är det rätt så självklart. Hockeyn börjar på riktigt i oktober. September igenom ska det vara träningsläger, hypande inför säsong och spekulationer. Jag har alltid tyckt att seriestart i tidigt september är fruktansvärt överskattat. Dels så har man inte hunnit släppt alla intressen som har med sommarsäsong att göra. Om detta är fotboll, grillning, båtåka eller jakt och fiske spelar ingen större roll. Man har inte riktigt släppt taget om sommaren än. Även för mig med hockey som min allra största kärlek i livet så känns det svårare att få grepp om en serie redan i september. Träningsläger, försäsongsmatcher, analyser och spekulationer är inga problem att följa då det i slutänden är helt oväsentligt. Jag känner att det inte gör något om jag missar en del om jag har annat för mig. Det är när säsongen drar igång som det blir skarpt läge. Sen är just jag så pass intresserad att jag följer försäsongen mycket mer intresserat än den genomsnittliga supportern, men det är jag.
Genom att senarelägga säsongsstarten får lagen och samtidigt klubbarnas PR-avdelningar mer tid att förbereda sig för den annalkande säsongen. Lagen kan nöta spelsystem och får mer tid att bygga upp fysiken. Men det viktigaste av allt, för att fylla lagens arenor så har SHL mer tid på sig för att hypa upp säsongen och i samma veva så hinner folk att avsluta det mesta som hör sommaren till och börja känna suget efter att krypa in i en stämningsfull arena och se på hockey. Detta blir en win-win för både lagen och supportrarna. Supportrar som börjar fundera på hockey framåt oktober kan också bli likgiltiga till att gå och kolla hockey, ”Oj! Dom har redan spelat 6 omgångar här. Ah... jag kan gå på [dendär] matchen senare istället.”, istället för att ”Jävlar! På lördag är det ju premiär! Det lär vi gå på.” följt av ”Sjukt kul och vilken vinst! Jag ska nog köpa mig ett säsongskort.”
Just hypandet av en kommande säsong är en viktig del i att marknadsföra sig som liga för ”dussinsupportrarna” som gärna ser på hockey men som lika gärna kan tänka sig att kolla på fotboll, handboll, bandy, etc. Att bygga upp intresset för sporten, ligan och lagen är i dagsläget en av de viktigaste uppgifter som SHL måste ta tag i, och jag hoppas att vi ser mer av det i framtiden. SHL är i grund och botten sport, men i dagens samhälle måste det tjäna mer som ett nöje för att öka sina publikintäkter. Hypandet kring ligan och lagen måste bli bättre och med senarelagd säsongsstart så ger SHL sig bättre förutsättningar att göra just det. Bra jobbat SHL!
Har du några tankar kring detta eller tycker du att jag är helt offside? Jag finns på twitter och jag bits bara ibland. @j00k3
Jocke
Iakttagelser från Rangers – Devils
Då hade det äntligen blivit dax för nedsläpp mellan Rangers och Devils för den första försäsongsmatchen i Madison Square Garden. Adrenalinet pumpade och det var nog tur jag inte skulle spela så överladdad som jag var. Det hela som skulle bli startskottet för den verkliga nedräkningen till säsongstart utvecklade sig till en liten böld i arslet en vinternatt när man vill sitta. Klockan stod på 3:29 och Devils har precis fått den andra pucken förbi Lundqvist. 2 skott och 2 mål av Devils. Rangers jobbar för kvittering och till första periodvilan står det 2-2. Matchen slutar till slut med Devilsvinst, 4-5.
Nedan tänkte jag delge er läsare mina iakttagelser från matchen. Jag kommer gå igenom spelare för spelare som jag tyckte stod ut på ett eller annat sätt. Alla spelare från matchen kommer inte att vara med då jag fokuserade på de som stod ut ur mängden.
Carl Hagelin – Denne vindsnabbe forward får vara med och leka från start i år. En opererad axel gjorde att han missade första månaden förra säsongen och även träningslägret. 1 mål i natt. Här har vi en spelare med sparkapital i. Spelade starkt och ettrigt ut med sargerna, runt mål och skapar bra tryck mot pucken. Han tar smarta beslut med pucken och jobbade även bra i BP. Tog en riktigt dum slashing-utvisning sent i 3e.
JT Miller – Har inte riktigt fått det att stämma i NHLsammanhang men verkar ha fått till det nu. Ser isen bra och positionerar sig utefter det smart. Utmanar starkt med pucken. 2 ass i natt. Riktigt fin framspelning till Malones 2-2 balja. Kan spela till sig en plats i Rangers om han fortsätter såhär.
Marc Staal – Ögonskadan verkar vara ett minne blott. Stabil top-4 back som spelar med sådan skön pondus och riv. Förväntas bilda backpar med Bria... ehum, Dan Boyle i vinter.
Dan Boyle – Spelar med mycket rutin. Får Boyle och Staal spela ihop sig lite kan detta bli ett riktigt vasst backpar.
Mike Kostka – Oj. Zone exits och Corsi kommer inte vara Kostkas bästa statistikkolummner. Jag hoppas personligen att McIllrath eller Allen kommer kunna ta steget upp från AHL istället. Men det är grundat på en match. Kostka har allt att vinna i mina ögon.
Kevin Heyes – Stor och stabil pjäs som kan bli en Kreider-typ. Lider lite av Miller-syndromet och verkar inte få ihop spelet i NHLsammanhang. En pojke i en mans kropp. Inleder förmodligen i AHL.
Martin St. Louis – Vår lille magiker. Såg kvick och vältränad ut. Man kan inte tro att han är 39år.
Jesper Fasth – 1 mål i natt. Spelade stabilt. Speciellt i BP.
John Moore – Såg stabil ut men led av att spela med Kostka. Försökte kompensera sin kollegas misstag och blir då att fuska på egen position. Kan växa denna säsong.
Chris Kreider – Pumpar skridskor och spelar fysiskt, det är bra. Drar på sig en riktigt onödig utvisning i 3e – Som vanligt. Dyker senare upp med ett gubben i lådan-spel och gör mål – Som vanligt. Experten på att smyga runt i 50 min för att sedan kliva fram och göra ett viktigt mål.
Ryan Malone – Stor och stark. Kan bidra om han håller samma klass som i natt. Slet och jobbade hårt. Gjorde även 2-2 målet i PP. Riktigt snyggt också.
Det var mina tankar om de spelare som jag ansåg stod ut lite mer än resten.
Nästa match är på fredag mot Chicago Blackhawks. Det ser vi fram emot.
Har ni synpunkter, frågor eller bara vill tjöta lite hockey så dra en tweet min väg. @j00k3
På återseende! Jocke
Hockeyn är tillbaka, och jag älskar det!
It's time for hockey! Äntligen! En ny säsong står för dörren och i natt, kl 01.00, spelar Rangers sin första träningsmatch för säsongen. Man möter ärkerivalerna Devils i Madison Square Garden och även om det ”bara” är en försäsongsmatch så känns det helt fantastiskt i kroppen att äntligen få se Blåskjortorna möta riktiga motståndare igen. Äntligen! Hockeyn är tillbaka!
Under gårdagskvällen tog jag mig tid att leta på stream för att se försäsongsmatchen mellan Capitals och Sabres. Lyckan när den gryniga fulstreamsbilden skymtades bakom alla pop-ups är obeskrivlig. Det var som att få träffa en god vän som man inte sett på 1år. Det var som när man vaknade upp vid halv 6 snåret på julaftonsmorgon när man var 8år. Det var ren lycka!
Försäsongsmatcherna brukar väl inte vara de mest intensiva, men det finns alltid prospects som försöker göra avtryck på sin GM, scouter och coach för att få chansen att spela i världens bästa liga. Vissa visar upp sin råa talang med puckhantering som man inte trodde var möjlig. Andra ser till att spela sådär nitiskt korrekt utefter de instruktioner som de fått av legledningen. Vissa kliver upp och visar hur fysiska de kan vara med en stor tackling eller hård forecheck, endel är till och med villiga att kasta handskarna och riskera ta ett par stygn för att visa lagledningen att man är där och tänker ge allt. Allt detta är vad som gör just försäsongsmatcherna intressanta. Rick Nash eller Henrik Lundqvist har i dagsläget inget att bevisa för coachen, de är helt enkelt självskrivna. Varför de spelar i dessa träningsmatcher är mest för att bli av med ringrosten och för att se om det finns unga lovande spelare som kan utveckla kemi med de luttrade veteranerna.
Om 17 dagar när vi gästar Blues i St. Louis för match nummer 1 av den 82 matcher långa säsongen har lagledningen tillsammans med scouter och GM plockat ut en 21 man stor trupp som de tror kan leda klubben till framgång. 63 man ska bantas ner till 21. 2/3 av alla spelare som deltar i träningslägret kommer inte att bli uttagna till ”the opening night roster” och kommer att skickas ner till farmarlaget i AHL, ut till olika juniorligor och i vissa fall tillbaka till sina ”gamla” lag i Europa. Coach, Alain Vigneault, har en stor uppgift framför sig. Visserligen finns där, i min mening, ca 25 spelare som inte har en enda chans att ta en plats i storklubben. Dom är med för att göra de fysiska testerna, tala framtid, se och lära hur det är att vara ett proffs. Därefter finns det 38 spelare som vidare slåss om en plats i storklubben. De 38 spelarna skall AV tillsammans med sin coachstab, GM och scouter utvärdera individ för individ och sedan banta ner truppen till 21 spelare som han tror kan, i balans med den individuella skickligheten, spela efter hans spelsystem som ett lag. Han måste ta hänsyn till många parametrar som fysik, spel på isen, personlighet och hur bra spelaren passar in i gruppen för att nämna några. När det väl är gjort så återstår träning på is och taktikgenomgångar för att få alla spelare att spela det spelsystem som coachen valt är bäst för truppen, vilket inte alltid är det lättaste. Allt detta på 17 dagar.
Nu har jag rapat på om allt för mycket strunt. Men hockeyn är tillbaka, och jag älskar det! Det var budskapet jag ville få ut med detta blogginlägg.
Är du lika lycklig som jag när hockeyn nu är tillbaka? Hojta på twitter! Delad glädje är dubbel glädje. @j00k3
Jocke
Kurs i Köping.
God morgon från Köping!
Jag har just varit och avnjutit en god frukost på hotell Sheele i Köping och sitter nu ner för att preppa det sista i presentationen för Distriktsdomarkursen 14/15. Det är en sådan lycka varje år när kursenhelgen kommer och man får kicka igång säsongen. Men sammtidigt kan jag inte hålla undan en svag bitterhet som gnager långt innut i mig. Jag dömde hockey i dryga 10år och det finns de gånger under säsongen som jag saknar det något fruktansvärt. När man sitter på läktarn och det är riktigt tight och hett inför 3e perioden så känns det som att jag skulle kunna betala för att få ställa mig där nere på blålinjen. Den som aldrig dömt hockey har sannerligen missat något. Det är en adrenalinkick som man inte kan förklara, den måste upplevas. Att döma hockey är fruktansvärt utvecklande för individen som person på så många plan och man får vara med och bidra samt påverka i världens bästa sport, hockey! Jag älskar att döma hockey. Som spelare var jag ingen talang men jag höll mig flytande med en bra skridskoåkning och fysiskt spel i hörnen och framför mål. När jag spelade i U16 så for vi iväg en lördag på match. Motståndet var Sala och vi visste att vi hade en god chans att vinna, vad jag inte visste var att det skulle bli min sista match som hockeyspelare. Jag hade fått kliva ner som back för att det saknades killar och för att farsan var lagledare som inte ville bråka med andra forwards som ändå inte ville spela back. Det var i 3e perioden när jag skulle kliva i sidan från bak till framlänges för att proppa en kille som det sket sig. Knäet hoppade och först när jag låg där på isen så fattade jag inte så mycket vad som hänt. Jag satte mig upp och instinktivt kollade jag ner mot knäet för att se så att det var ok, och det var då jag såg det. Vänsterfoten pekade motsols snett bakåt och då kom smärtan. Jag vet inte hur men på något sätt så kravlade jag mig upp på alla 4 och med farsans hjälp rätade jag på benet och knäet hoppade tillbaka. Jag hade problem i över ett år efter att skadan skett. Jag skulle aldrig komma till att spela hockey igen.
Redan när jag spelade hade jag börjat att döma och när jag slutade spela kunde jag döma mer. Som jag säger: Man börjar för att dryga ut veckopengen och stannar för att det är kul. För kul, det var det. När jag var 14år så dömde jag min första seniormatch. Div 3 i Råsshallen, Guldsmedshyttan. GSK gästades av FFIK en fredagkväll i sena November. Jag hade fått med mig ett par rutinerade pjäser för att hjälpa mig genom matchen. Jag kommer så väl ihåg huvuddomarens kommentar när vi klev in i hallen. Han glänta på dörrn, kika in, stängde och tittade på mig och så sa han "Nu får du inte bli nervös Jocke, men det är publikmatch ikväll!" Pulsen höjdes med det dubbla, och nervös var jag redan men detta var något i hästväg. Vi kliver in i hallen och går de 25 meterna längs sargen till den lilla dörren som sitter 5 meter innan lagbåsena börjar. På andra sidan isen sitter de 40-50 personer i publiken. Bäsa hade rätt, det var en publimatch idag. "Glöm inte skydden nu!" säger min linjemanna-kollega, och så skrinnade vi in på isen. Jag minns att känslan jag fick av att döma var "Fan. Det här är ju något jag faktiskt är bra på!" Det var första gången jag någonsin känt att jag hade talang för något. Att döma hockey kom naturligt för mig. En underbar känsla. Såhär 11 år senare har mina knän blivit än sämre och jag dras med problem i fötterna också. Att döma är inte längre ett alternativ då jag rätt som det är kan bli sjukskriven från jobbet och inte jobba 100% på månader.
Jag hade turen att för 3år sedan få möjligheten att gå en kurs med Svenska Ishockeyförbundet för att bli kursinstruktör. Jag har aldrig vart bra på att prata inför folk, jag hade aldrig hållit i någon kurs och jag visste inte vad det skulle innebära över huvud taget, men jag tog chansen. Jag tog den för att kunna hålla mig nära min stora passion och de flesta av mina vänner som också dömer hockey. Jag har idag gått från att vara hjälpinstruktör till att leda kurser helt själv och plocka ihop kursmaterial. Jag har även ansvaret för alla föreningsdomarkurser runt om i vårat distrikt. Jag utvecklas som människa på ett liknanade sätt som när jag dömde hockey och jag får vara med och se till att domarna, unga hungriga förmågor och äldre rävar, är så väl förberädda för en ny säsong som dom kan bli. Det är fruktansvärt kul att få vara med och se killar och tjejer växa från deras första föreningskurs där man sår ett litet frö av nyfikenhet i dom tills dess att de får komma upp i seniorsammanhang och vidare uppåt i seriesystemet.
Nu sitter jag i kurslokalen och förbereder inför årets distriktskurs. kl 13.00 börjar deltagarna komma. Just nu sitter jag bara och njuter av att ha allting klart inför kursen. Det tog en halv förmiddag för att skriva detta inlägg men jag kände för att få ur mig känslorna någonstans och jag hoppas att du som läser inte känner att du kastat bort din tid här. Vi ses i någon ishall, någonstans, någon gång. Tills dess finns jag på twitter: @j00k3 och jag önskar dig en lyckad säsong vare sig du är domare, spelare, funktionär eller supporter.
Besvikelse, skiljedomstol och förväntan
#BlackHockeyRules
$$$
Har inte tid!
Men ha en trevlig helg alla läsare så hörs vi på twitter om inte annat till Rangers matchen imorgon!
En sak till bara...
14,116 days.
— SinceFlyersLastCup (@SinceFlyersCup) January 17, 2014Tackar för mig ja.
Jocke
Citat från NHL världen.
- "Aww, don't worry Doc. If that happens, I can always come back as a forward!"
Som svar på doktorns rekomendation att använda hjälm för att undvika hjärnskador.
Duncan Keith. Back
- "My teeth weren't that good to begin with, so hopefully I can get some better ones."
Martin Brodeur. Målvakt
- "Why is a puck called a puck? Because dirty little bastard was taken."
Jacques Plante. Målvakt 1952-1973
- "How would you like a job where, every time you make a mistake, a big red light goes on and 18,000 people boo?"
Patrick Roy. Målvakt 1984-2003
- "I didn't hear him because my two Stanley Cup rings were plugging my ears."
Om Jeremy Roenick under slutspelen.
Gordie Howe. Forward 1946-1980
- "You can always get someone to do your thinking for you."
Som svar på frågan varför spelarna alltid använde suspensoar men inte hjälm.
Wayne Gretzky. Forward 1979-1999
"The playoffs separate the men from the boys, and we found out we have a lot of boys in our dressing room."
Efter att Rangers förlorat mot Capitals.
Nu har jag säkert missat flera som ni läsare vill ha med men det är ingen toplista. Bar några sköna citat från världens bästa liga.
Tackar för mig ja.
Jocke
Man kan inte få nog!
Ytterligare ett exempel.
Snöbollen. Varv 3.
Snöbollen lever.
Connor Allen's debut in the Big Club
Rangers vann nattens match mot Lightnings med 4-3 och äntligen börjar utdelingen frammåt komma.
Det är alltid något kittlande och spänning i att se en ny Baby-Ranger äntra isen med the big club. I natt var det 23årige Connor Allen's tur att göra NHL-debut. Hur det gick? Låt mig säga såhär. DelZaster får dom flesta backar i ligan att se ut som Norris vinnare. Men skämt åt sidan. Allen spelade nästan 16min varav all tid i 5 mot 5. Han fick iväg 2 skott på mål och var -1 när vi summerar kvällen. Min egna analys av Allens spel är att han är stabil back som spelar enkelt med pucken, blir inte stressad när han blir forecheckad men kan behöva bygga på sig lite muskler och lära sig positionsspelet i NHL bättre.
Vad jag har att säga om DelZaster? Nytt bottennapp i natt. Bad game. Nu går vi vidare. Jag orkar inte skriva om det.
Henke släpper 3 av 40 skott och i mina ögon var det inga soft goals som han släpper. Henke var en bidragande orsak till att Rangers kom undan med vinsten och under en period med enorm Tampa-press i 3e så kom han upp med några riktigt förstklassiga räddningar och det verkar som om The King kan koppla av och spela sitt spel mer när han märker att det blir lite mål på tavlan för Rangers.
Nashty-Nash målade på en snygg framspelning av Stepan. Nash behövde mest bara tacka, bocka, vara där och klappa in pucken i mål. Men alla mål gills även de enkla och det tackar vi för!
Zuuuuuuke, CaptainTaco o Young-gun Kreider var de övriga målgörarna. CaptainTaco är för övrigt Benito Puliot's nya smeknamn. Utsett av twitter under nattens match.
Vem kunde tro att CaptainTaco skulle börja raka in mål bara vi ställer honom i stöket framför mål i PP? Inte såg jag den komma inför säsongen!
Som jag ser det är det av största vikt att vi vidhåller målformen om vi ska lyckas denhär säsongen och spelare som Nash, Richards och Girardi kliver upp och bär laget emellanåt som lagets rutinerade ledare.
Det ryktas om comeback för både Staal och Strålle till matchen på självaste Nyårsafton mot Florida. Och våran kära Captain Cally förväntas tillbaka i truppen till den 7e Januari, men räkana med att han lirar tidigare om det känns bra. Captain Cally har ju en tendens att läka snabbt, som man säger.
Nu får jag ta tillfället i akt att tacka dom som läser bloggen och hoppas på ett det snart börjar kommenteras lite mer. Vi hoppas på ett gott slut på det gamla året och en god fortsättnig med det nya.
Gott Nytt år på er kära läsare!
Tackar för 2013 ja.
Jocke
Dåligt med skrivande
Tackar för mig ja.
Jocke
